Vi på solhem

Idag för femton år sedan var det en riktig vinterdag med mycket snö och jag var ute på en  promenad i Dottevik. Jag gick en lov förbi Båtgatan där det bodde en trevlig och snygg kvinna som hette Anne. Vi hade umgåtts en del i samma kretsar men vi var nu båda singlar. Jag vet inte varför men helt plötsligt gick kroppen in till dörren och jag ringde på och frågade om jag skulle skotta snö åt henne. Självklart sa hon ja ..för korkad är hon ju inte.

Efter skottandet ville hon bjuda på mat tillsammans med henne, barnen och kompisen Yvonne. Självklart sa jag ja…för jag är ju heller inte korkad. Medan vi åt pratade vi på att man borde gå på dans på Parkhallen eftersom det var annandagen och mycket folk och Yvonne hängde genast på och ställde upp som barnvakt. Så där blev alltså vår första date till, en mycket trevlig kväll på Parkhallen. Sonen Johan pratade förtroligt med Anne och bad henne ta hand om mej för ”han är lite förvirrad den där gubben”.

Inte nog med detta. Anne ringde sedan under stor vånda och bjöd mig på nyårsfest hemma hos henne tillsammans med några andra kompisar. När det var dags för kaffet blev kompisen Bengt lite småsur och funderade på om vi högg ved och skulle elda i spisen eftersom det tog sån jävla tid!! Nej då men en del hånglande i köket blev det. Eftersom fröken Ekelund inte var någon lösaktig kvinna så var det bara att traska hem när festen var slut även om det var 17 grader kallt!!!!!!

 Nu sitter jag alltså här femton år senare och funderar på vart dom här underbara åren har tagit vägen. Och vilket ni tror det eller ej, vi är lika förälskade idag som vi var då.

Grattis på högtidsdagen älskade hustru!! /r