Hur fnittrar man tyst?
Jag hade lite svårt att sova, klockan var över två, hade hittat en gammal bok av Cecilia "Ensamma mamman" Torudd. Boken heter "Livet är ett helvete" och den är så dråplig så jag låg och fnittrade så ljudlöst jag kunde, sängen skakade, och till slut vaknade ju Rolf. Han sträckte ut armen och klappade lite på mej och frågade
-Varför sover du inte, kärring?
-För att jag LÄSER!!! pep jag och tyckte att denna min kommentar var så fyndig, så rolig och så träffsäker att jag totalt bröt ihop i ett HYSTERISKT fnitteranfall. Skrattade så tårarna rann, äntligen fick jag skratta högt åt Cecilias berättelser när hon och kompisen Brasan åkte fast i tullen, för att Brasan lagat fodret i en handväska och av MISSTAG råkat sy in en snusdosa, eller som när Cecilia vakande en natt i huset på Gotland av att det pep, mer och mer ihärdigt. Maken var borta, det var kolmörkt, och i nattlinne och barfota gick hon ut för att hämta metallstegen, då brandvarnaren -det var den som pep- satt 4 m upp i taket. När hon lyfter stegen, i kolmörker och regn (och barfota) kommer hon åt det strömförande fårstängslet. Rasande får hon in stegen och ser att hon har fårbajs mellan tårna, ja ni förstår.
Som väl är är käre maken rätt luttrad vid detta laget, så han försökte somna om. Så även jag, men fick ju ett nytt anfall även om jag försökte skärpa till mej. Hör då Rolf, lite försiktigt fråga, för säkerhets skull:
-Är du glad? Förstår honom, inte lätt att höra skillnaden på snörvlande fnitter och gråt ibland. / Nick
Kommentarer
Trackback
