Ett får i familjen
Jag har varit hos frissan, för en "lätt stödpermanent". Lät ju fantastiskt bra, jag såg för min inre syn hur jag gick från plattfisk till en kvinna med volym, en vacker tanke.
Lite orolig blev jag ju när hon tog fram ganska små spolar.
-Det blir inte lockigt, va?
-Nej, det blir det inte, det blir volym.
-Ja, för du vet, jag kan inte bli LOCKIG!
-Nejdå, eller...ja, det kanske blir STORA lockar, liksom. (visar med handen) Den förtröstansfulla kvinnan (jag) kopplar då av lite.
Resultatet? Ja, är inte detta lockigt, då vet inte jag. Ser ut som en ullmenkott. Tur att jag har en lojal make... / Nick
Kommentarer
Trackback
