Vad är nu detta? Här tror man att man är överens med maken, men icke! Jag hade en mycket trevlig fikastund med kompisen Kerstin, sen skulle jag hem o laga mat, eftersom Rolf inte är hemma ikväll.

Och vad händer? När jag kommer hem är maten klar, matlådorna fixade, och allt jag behöver göra är att sjunka ner i soffan...mmm...  / NIck

Jag har varit hos frissan, för en "lätt stödpermanent". Lät ju fantastiskt bra, jag såg för min inre syn hur jag gick från plattfisk till en kvinna med volym, en vacker tanke.

Lite orolig blev jag ju när hon tog fram ganska små spolar.

-Det blir inte lockigt, va?

-Nej, det blir det inte, det blir volym.

-Ja, för du vet, jag kan inte bli LOCKIG!

-Nejdå, eller...ja, det kanske blir STORA lockar, liksom. (visar med handen) Den förtröstansfulla kvinnan (jag) kopplar då av lite.

Resultatet? Ja, är inte detta lockigt, då vet inte jag. Ser ut som en ullmenkott. Tur att jag har en lojal make... / Nick

Så har då inomhusskyttet börjat, det är man tacksam för, annars hade vi behövt simfötter och snorkel ikväll som det regnar. För allra första gången har jag nu provat på luftpistol. och hjälp vad roligt det var!

Ännu roligare än kaliber 22. Stolt som en liten gris över den första tavlan jag sköt. / Nick

 

Från att ha varit två vanliga sketna bondkatter har nu Lucifer och Ängla tagit steget in i dataåldern. Dom har fått var sitt datachip insatt i nacken och all in- och utpassering sker via deras ”Microchip Petporte Smart Flap”. En programmerbar kattlucka där man helt bestämmer vilka som ska få gå ut och in och när på dygnet det får ske. Ungefär som på ett kärnkraftverk… fast för katter. Snart ska dom väl ha Facebook och Instagram också.

 

Det bästa är att grannkatten som tror att han är chef här i huset nu inte längre kommer in.

 

Men det kanske är bäst att köpa blommor till helgen så att det inte blir en ”Microchip Gubbporte Smart Flap” installerad i ytterdörren också....för jag kände ett stick i nacken när jag vaknade i morse.  /rolf

 

Idag har jag lärt mej att det går alldeles utmärkt att äta drömmar (småkakorna alltså) och tonfisk. SAMTIDIGT!

(Brrr).

Och så har jag ringt till en kvinna jag tycker om, och sagt just det, att jag tycker om henne. Har blivit lite nojig på sista tiden, man tänker så mycket, och säger så lite. Varför är det så? I alla fall känns det väldigt bra. Detta är ytterligare ett led i "Om du älskar någon, säg det".

Kram och omtanke från Anne.

I morgon ska jag hämta två av bonusbarnbarnen på fritids och dagis. Bea, 3 år, hade berättat att "någon" skulle komma och hämta henne nån dag. Personalen hade då frågat om det var morfar som skulle hämta.

-Nej, det är Anne, morfars brud.

 

Är inte detta gulligt, så säg?  Jag är inte säker, men kanske menar hon brud som i vårt bröllopsfoto. / Nick

Har ikväll varit på konsert med Py Bäckman i Mikaelikyrkan här i Arvika. Jag hör till dem som inte lyssnade på henne förr. och jag vet absolut ingenting om henne. Men: så som hon sjöng, så märktes det att detta är en kvinna som både levt och älskat. Vilken röst! Hon var ackompanjerad av en fantastisk kör, jag satt och log i en och en halv timme, utom när det blev alldeles för mäktigt och känslosamt. Den kvinnan fick mej att rysa, och det är inte så ofta det händer.

Så nu är jag nästan lite kär, igen. Det är tur att Rolf alltid står först, så han inte blir utkonkurrerad av okända småbarn eller fantastiska sångerskor.

Idag har varit absolut ljuvligt väder, 15 grader och sol, vi tog in trädgårdsmöbeln och grejade det sista i trädgården, jag satt t o m barfota på trappan sen när vi var klara, helt fantastiskt.   Glad och tacksam över denna dag! / Nick