Vi på solhem

Vår älskade lilla Lusse har blivit svårt biten över ryggen och har nu gått med krage och dränage sedan i torsdags. Det är bara tisdag idag, så det har inte gått ens en vecka, men det har varit lååååånga dagar.

Han får ju inte gå ut, och det är en jobbig omställning för den som är van att ha kattlucka.

 

Syrran Ängla lärde sej inte att gå in genom nya luckan sen de fick chip i nacken, antagligen har hon kommit i full karriär, och då hinner inte tekniken läsa av chipet, så hon har väl slagit pannan i luckan. Då utvecklar sig "panisk luckskräck". SOM Rolf och jag har försökt få henne genom luckan utifrån, men icke! Hon har full panik, det bara går inte.

 

Därför börjar då Det Stora Slussandet. Ängla vill in. Eller ut. Då får man stänga in Lusse i badrummet och öppna för syrran, släppa ut Lusse ur badrummet, låta Ängla äta lite, sen vill hon ut igen. De första dagarna var hon jätterädd för Lusse, hon väste och morrade, halvt gömd bakom en gardin.

 

Sen ska man ju ut och in själv också, för jobb, handling, träff med kompis och såna saker. Då har vi smitit ut genom källardörren, och för säkerhets skull haft luckorna stängda tills man stängt/öppnat dörren bakom/framför sig.

 

Tänk er morgon, tidigt: allt är med, jacka, stövlar, matväskan. handväskan. Ut genom källardörren och upp med lu...javisst fan, BILNYCKLARNA! tillbaka in igen, jogga uppför trappan till hallen, hämta nycklarna, och så om igen...

 

Tänk er detta hur många gånger som helst i 5 långa dygn.

Men idag, HURRA, Lusse är av med dränaget!!!!  / Nick