Vi på solhem

En dag på jobbet ringde min mobil. Det är många mysko försäljare som börjat invadera mobilen på sista tiden, den ena värre än den andra, så först tänkte jag inte svara. Men jag såg ju att det var ett vanligt mobilnummer, så okej då. En ung röst säger: Hej jag heter xxxx och ringer från Budtjänst. -Ja...hej...säger jag med min mest avvaktande och svala röst. -Jag har ett paket till din man! säger då den unga killen. (Och varför ringer du inte till honom då? tänkte jag)

-Jaha, är du hos oss nu? -Nej. Bor ni centralt eller? -Ja, centralt och centralt, började jag men blev avbruten.

-Bor ni i SKOGEN? -Nej vi bor inte i skogen, men skulle det vara lättare om du åkte till Thermia? undrade jag hjälpsamt, hörde förtvivlan i hans röst vid blotta tanken på att leta efter en adress.

-JAA! Jag kommer precis därifrån, men jag åker GÄRNA tillbaka bara jag slipper åka till skogen!

Vi bestämde att ses i receptionen. När han kom gav han mej en penna och höll fram nåt som jag inte la så stort märke till. Efter en stund sa han -Ja, du kan skriva på där! -På DEN DÄR?!? undrade jag, och såg nu att det såg ut som en sorts skrivplatta. -Ja! Ska man skriva ska man ha udd! tänkte jag och tryckte ut udden på pennan.

-Ja, utan udd, alltså! -Jaha? HÄR? sa jag och kände mej precis som Hjon-Britta från landet. Men lyckades få dit min namnteckning, ungefär var tredje bokstav syntes...  Han tittade på det jag skrivit och undrade -Vad HETER du?

Ja, så gick det till när Hjon-Britta från landet mötte Tekniken!  / Nick