Eftersom min kära hustru Nick har visat er lite från sin barndom så tänkte jag nu göra likadant. Och vad passar då bättre än ett foto på mej och min bror utklädda för att gå ut och skicka påskbrev, samt ett eget på mej där jag är nån kombination av påskkärring och en av medlemmarna i björnligan.

 

Som ni förstår så är dessa foton förmodligen tagna samma år som kameran uppfanns. Det var vår kära mor som spökade ut oss på detta vis för så gjorde man på den tiden. Vår kära mor var förresten något så vackert som hemmafru…!!!! och en hemmafru höll inte på med mascara och sånt. Vad en hemmafru däremot håll på med var att hålla eld i vedspisen och på insidan av luckan där man la in ved fanns det fullt med mascara. Det var bara att ta lite på fingret och kleta i ansiktet på ungarna. Det kanske inte blev helt perfekta eyeliner ….men nästan. /rolf

 

En riktigt Glad Påsk till er alla från oss på Solhem!!

Idag sken solen. Så jag blev akut vårsugen och åkte och köpte lite blommor, trots att det är alldeles för tidigt att sätta ut dom... Men tänk vad roligt att ha en massa lökar att sätta sen, små påskliljor, röda minitulpaner, scilla, snödroppe och narcisser. ÅH VAD JAG LÄNGTAR!  Fick nöja mej med att sätta ut påskris, med tovade "ullmenkottar", det ska i alla fall inte frysa ihjäl. / Nick

 

Ser nu när jag publicerade förra inlägget att ordet "planterat" står två gånger, men det får vara så.

Det är precis så det är, för en längtande mullvad, som legat inne och tryckt hela vintern...

Längtan efter att gräva och plantera fyller hela mullvadens lilla hjärta.

Idag lyser solen, jag har tillbringat hela dagen i soffan med 2 trädgårdstidningar, med solen lysande och värmande.

Oj, vad jag har planterat, byggt spaljéer, grillat, målat, sått och planterat, bakat och gjort rabarbermojito (rabarber...ljuvligt...) i tanken! Några underbara timmar, tror t o m jag sov en stund.

Anledningen till denna lyxtillvaro är dock ont i halsen, i storleksordning 9 av 10 på en skala.

Men inget ont som inte har nåt gott med sig! Rolf kommer att få vila ut efter dagens slit, jag ska inte genast börja tjata om allt jag vill göra så fort han kommer innanför dörren. Jag är nämligen ordinerad "röstvila" av läkaren, ha ha!

Han kanske t o m ska få titta i de härliga, våriga, inspirerande tidningarna i lugn och ro!

Håll er friska! / Nick

Förra veckan sneddade jag över torget, och med den fart jag och den äldre herre som också gick där hade, så skulle vi krocka när vi möttes om inte nån av oss vek undan. Jag saktade alltså in lite, och tänkte passera bakom honom. Men detta var en sann gentleman! Han stannade, och visade med en liten sväng med käppen att jag skulle passera framför honom. Jag log och sa -Tack så mycket! Då, jag säger bara det, lyfte han på hatten för mig! Det finns bara ett ord för såna äldre gentlemen: FÖRTJUSANDE!

Här kommer nu den efterlängtade ( i alla fall av Eva ) sista delen. Jag vill att ni ser den som en inspiration när fantasin i köket tryter, och våndan över vad ni ska ha till middag gnager era trötta sinnen.

Kopiera gärna hela veckan, eller välj fritt någon favoriträtt. För den intresserade kan jag nämna att dialekten som skymtar är gotländska. Håll till godo! / Nick

 

Först och främst: Tack för kommentarer! Det värmer!

Här kommer nu del 2, jag tror jag kallar den för Djur och Naturlära. Håll tillgodo.

 

Ibland när man städar får man sin belöning! Det fick jag nu sist, hittade en saga som jag skrev när jag var liten. Den är kort, men kanske inte helt lättläst. Läs sakta, och med öppet sinne, så går det nog! Detta kan nu vara början till min trilogi, som alla författare numera skriver. Det finns nämligen både bilder och matsedel i det lilla häftet, men en sak i taget! Ha det bra i vårsolen! Nick, med oanade författartalanger.

 

Ensam hemma en lördagkväll. Vad kan då vara naturligare än att få för sej att polera soffbordet kl 23.00? Tog fram den gamla vanliga-men i detta fallet nyköpta-MP52 som jag ALLTID haft. I hela mitt liv! MP som i möbelpolish. Men..det blev så...vitt. Som om det vore...ja...SLIPMEDEL i det. Läste på flaskan. HÄLLRENGÖRING. Jamen vart är världen på väg? Ska man inte kunna ta en flaska från hyllan i affären utan att den transformeras till nåt annat när man kommit hem med den?

Så är det för övrigt med mycket! Man tar sin gamla vanliga juice, men när man kommer hem är det nån ANNAN himla juice. Eller pasta. Eller ris. Aldrig det man liksom tog... / Nick

Vi som springer mest på jobbet har interntelefoner på oss. Efter 10 år på samma ställe känner man varann ganska bra, det märktes en dag när en av truckförarna ringde och bara sa "ja du, det är jag" när jag svarade. Inga onödiga ord där inte. / Nick

En dag på jobbet ringde min mobil. Det är många mysko försäljare som börjat invadera mobilen på sista tiden, den ena värre än den andra, så först tänkte jag inte svara. Men jag såg ju att det var ett vanligt mobilnummer, så okej då. En ung röst säger: Hej jag heter xxxx och ringer från Budtjänst. -Ja...hej...säger jag med min mest avvaktande och svala röst. -Jag har ett paket till din man! säger då den unga killen. (Och varför ringer du inte till honom då? tänkte jag)

-Jaha, är du hos oss nu? -Nej. Bor ni centralt eller? -Ja, centralt och centralt, började jag men blev avbruten.

-Bor ni i SKOGEN? -Nej vi bor inte i skogen, men skulle det vara lättare om du åkte till Thermia? undrade jag hjälpsamt, hörde förtvivlan i hans röst vid blotta tanken på att leta efter en adress.

-JAA! Jag kommer precis därifrån, men jag åker GÄRNA tillbaka bara jag slipper åka till skogen!

Vi bestämde att ses i receptionen. När han kom gav han mej en penna och höll fram nåt som jag inte la så stort märke till. Efter en stund sa han -Ja, du kan skriva på där! -På DEN DÄR?!? undrade jag, och såg nu att det såg ut som en sorts skrivplatta. -Ja! Ska man skriva ska man ha udd! tänkte jag och tryckte ut udden på pennan.

-Ja, utan udd, alltså! -Jaha? HÄR? sa jag och kände mej precis som Hjon-Britta från landet. Men lyckades få dit min namnteckning, ungefär var tredje bokstav syntes...  Han tittade på det jag skrivit och undrade -Vad HETER du?

Ja, så gick det till när Hjon-Britta från landet mötte Tekniken!  / Nick