Vi på solhem

Vad gör ni på fredagkvällarna? Rikard och Renée skulle hit, de skulle dessutom sova över (men först skulle de grilla hos en kompis). Jag var i alla fall glad åt att få hem dom, vi träffas alldeles för sällan. Men de kom liksom aldrig... I stället ringde telefonen, då hade deras bil bestämt sig för att lägga av, mer än 4 mil härifrån.
Vad gör då den ömma modern/vane bärgaren? Jo, hon åker förstås!
De stod INTE bra till, men hade lyckats få undan bilen så långt ut i vägkanten de vågade. Jag, som skulle dra deras stora Merca, dessutom starta i uppförslut (jemine...) måste ju hålla mej på asfalten. En inte helt mysig känsla, eftersom vi som sagt inte stod bra till. Alls.
Det tog nog inte mer än ca 1,5 tim att bogsera de dryga 4 milen. Vi såg fruktansvärda omkörningar hela tiden, i backkrön, över heldragna linjer o s v.
Men vi kom hem! Då var jag så slut att jag skallrade tänder. Hade de senaste milen haft solen rakt i ögonen, väldigt jobbigt, trots solglasögon. Hade också delvis förträngda minnen av ANDRA bärgningar. Med min kära man i bilen bakom. Tur vi inte var gifta då, för då var skilsmässan nära! Han RÖT åt mej. Men det är en annan historia, som jag KANSKE berättar nån gång. / Bärgarmorsan