Vi på solhem

Att det gör ont att vara klumpig vet de flesta av oss. Men visste ni att det gör ont att vara glömsk också?
Jag slet av hela vår vita soffklädsel (12 kg tyg) och for iväg till stans tvättinrättning. Innan hade jag packat ner: tvättmedel, sköljmedel, blekmedel, handskar -genomtänkt!- och en rulle sopsäckar att ha den nytvättade klädseln i vid hemfärd.
Men! När jag kom fram hade de dumma handskarna hoppat ur kassen och lagt sig hemma på diskbänken! Samma otroliga känsla som när man köper kokkaffe och det har FÖRVANDLATS till bryggkaffe på hemvägen!
SMÅTT irriterad tänkte jag att "äsch då, det går nog bra. Jag kör ändå!" Ägnade 10 min åt att bleka fläckar, utan handskar. I med tvätten och kastade mig på toa och tvättade min otäckt vita hand!
Åkte till kompisen Annika på en kopp kaffe, tacklade henne i dörröppningen, DÖK in hos henne och hittade en underbar liten scotch brite, en sån där vass skrubbsvamp ni vet. Skrubbade mitt vita skinn. Aj vad det började svida... Fick handkräm, tack snälla.
Och AJ VAD DET SVED hela den kvällen sen. (Det var bara fm när jag blekte mig.)
Tror det är sånt bovar bränner bort sina fingeravtryck med. Eller använder för smärtsam nagelborttagning.
Var smått orolig på jobbet, märkligt nog satte det igång att svida ÄNNU mer kl 23 på kvällen.
Kunde jag ha åkt hem och hämtat handskarna? Ja absolut.
Kunde jag frågat efer en ev liten påse att trä över handen? Men självklart.
Men det gjorde jag ju inte.
Men jag gör aldrig om det! / Nick