En fredagskväll kan vara lite seg när man har jobbat en hel vecka. Ännu värre när man har levt i sus och dus sen några dagar före jul och helt plötsligt ska gå upp i svinottan varje dag.

Så igår kväll blev det en mycket lugn tv-kväll här på Solhem.

Först blev det avsnitt 3 av Colin Nutleys höjdare ”Saknad” och sedan en lite halvseg film om kvinnor som slogs om rösträtt i 1910-talets England. Oj oj vad tunga ögonlocken blev ibland.

När filmen var slut slog jag över till sportnyheterna och kollade på handbollen mellan Sverige och Bahrain. Just då visade skylten att det stod 22 – 8 till Sverige.

Samtidigt upphör snarkningarna från hustrun som öppnar ett av sina vackra, tittar på resultatskylten och säger:

- Ja men nu är klockan redan åtta minuter över tio så då kan man ju gå och lägga sig.

Men jag älskar henne ändå på nåt konstigt vis. /r

Så var då den första hårda arbetsdagen på året gjord. Ja så hård var den kanske inte för eleverna börjar ju inte förrän imorgon. Så det blev bara några timmars pedagogiskt tjafs och vips så var det lunch ute på stan.

Efter lunchen var det personlig kompetensutveckling som stod på schemat. Vi tog då ett gemensamt beslut i arbetslaget att det är väldigt viktigt för oss gubbar att vi har en god kompetens om gamla bilar. Så eftermiddagen tillbringade vi därför på Arvika Fordonsmuseum.

Men säg för guds skull inget till hustrun som har slitit som en bäver hela dagen.  /r