Efter lång och smärtsam åtskildhet är de äntligen tillsammans! Björn och Grisen har suttit sida vid sida på alla kylskåp jag har haft. Tyvärr är Grisen  lite vild av sig, och hoppar ner på golvet ibland. Han har på det sättet tappat ena örat, och nu senast tappade han sin lilla magnet, vilket gjort att Björn har fått suttit ensam och allena på kylskåpet.

Björn är uppkallad efter Björn Skifs, som jag var väldigt förälskad i som ung... / Nick

 

 

Folk som bor i Arvika har alltid ett bekymmer på midsommardagen. Ska man åka till Gunnevi och dansa till Fernandoz eller ska man åka till Hillringsberg och supa sig full utanför parken där Snowstorm spelar...?

Vi på Solhem åkte till Stömne och såg på tornerspel. Jättekul !!!

 

Jodå det kom ett foto till. Dom här sötisarna har inte blommor i håret, men det har man nog inte när man är på semester på Liseberg.

 

Bland det trevligaste på midsommar är när det kommer foton av fina flickor med blommor i håret. Här är det första och vi hoppas att det kommer flera.

 

Trevlig midsommar till er alla.

 

Lusse, min ständige följeslagare i trädgården, var som vanligt med mej häromdagen när jag skulle greja lite.

Av nån anledning hade han ändå tråkigt, och for som en galning upp i ena äppelträdet, ner igen, som ett jehu över trädgården, upp i andra trädet, åt lite bark, ner igen, höll på att ramma mej, kärleksgnagde lite i mina ben, DÅNADE genom den höga blå irisen, var med mej i ena rabatten en stund, for tvärsöver trädgården igen, plöjde genom kärleksörten där jag skulle gallra lite, ja, ni har bilden klar för er, Lusse i hundra knyck.

 

Sen blev det plötsligt stilla, jag rensade ogräs i lugn och ro, en ganska meditativ sysselsättning. Döm om min förvåning när det plötsligt börjar SPINNA inifrån jättedaggkåpan! Där hade han kollapsat, helt osynlig.

 

Nästa blogginlägg kan vara det när Björn och Grisen återfinner varann!  / Nick

 

Detta projekt började för egentligen för länge sedan, närmare bestämt hemma hos Sofia i Mangskog. I ett av hennes välfyllda uthus fann vi en gjutjärnsgrunka med en mässingkran på som vi genast blev förtjusta i. Sedan följde en massa funderande på vad vi skulle ha den till....och en dag förstod vi plötsligt att den skulle bo vid våran trädgårdsdamm.

 

Efter en hel del misslyckanden och ytterligare några gråa hår på min skalle, kunde jag i kväll ta en pilsner vid dammen och höra de rogivande ljudet av porlande vatten både från fontänen och ur mässingkranen.

 

Här kommer en liten bildserie av vårt projekt. /r