Har blivit galen och börjat rosta! På grund av allt regn! (Kerstin, stor kram, ha ha!)

Det är inte lätt att få till några blogginlägg med rostiga fingrar, det ska ni veta. Ikväll tröstäter vi, baconlindade haricots verts och friterad Camembert med hjortronsylt. Och ute regnar det... Och hemmet är välstädat... / Nick

Det regnar. Och ösregnar. Och duggar. Och re...ja, ni förstår. Det ligger gärna som ett lock över Värmland. Men solen finns däruppe, det vet jag. Jag såg den när jag flög över molnen på väg till Amsterdam.

 

Jag hade gjort lite fint på vår lilla "bro" över diket, satt dit en blomma i en hink och ställt ut två stora glasflaskor. Alltihop låg i det översvämmade diket och flöt i går morse. (47 mm regn i går natt).

 

Finns det då några fördelar med allt detta regn? Javisst! Man bränner sej inte i solen, och kan i stället vara inne och ha ett vackert, välstädat hem. För pengarna man sparar på dyra solskydd kan man köpa risplantor, ställa sej med gummistövlar på nån relativt bärande fläck mark (jorden vid lekstugan är som mjukglass) och kasta i plantorna. Småbarnen lär sig simma direkt, det är bara att kasta ut de små liven i gräset, inte på det djupaste med en gång naturligtvis, men ändå.

 

De mest underliga saker slår rot, kolla t ex vår snökäpp!!!! / Nick

 

Under Pingsthelgen var det konfirmation i Gräsmarks kyrka. Det var barnbarnet Jonathan i Sunne som nu inte är ”lillpöjken” längre, utan en lång och ståtlig yngling som tog sin första nattvard. Mycket trevligt och fint väder som det ska vara en Pingsthelg.

 

Efter kyrkan blev det kalas hemma på Bondevägen i Sunne. Och har ni sett… helt plötsligt stod alla syskonen Haglund på rad bredvid varandra ute på altanen. Detta händer inte ofta så det gällde att plocka fram kameran fort som tusan.

 

 

 

 

 

 

Klockan blev 16.00 till slut, efter en MYCKET intensiv dag på jobbet. Glad i hågen skulle jag åka och köpa jord. Kom ut, då regnade det. Synd, då kan vi inte fortsätta att måla verandaräcket som är vårt senaste projekt.

Ialla fall satte jag mej i bilen och skulle åka till Cheapy, 5 säckar jord för 95 kr, tack för tipset Christina D, kära kollega. MEN så kom jag på att fjädern till min baklucka har ju lagt av, och att lyfta in 5 säckar jord i baksätet kändes inte så lockande. Dessutom regnade det mer och mer. Så jag tänkte om, tänkte att jag åker till Solrosen i stället (vår underbara handelsträdgård) och köper nån blomma. Parkerade bilen på den stora parkeringen utanför, då ringde mobilen.

Väldigt trött i huvudet satt jag och pratade, medan regnet rann över vindrutan. Efter en stund såg jag att det stod en bil framför min, på väg att passera. Men den stod still. Inget konstigt med det, det är skymd sikt där, och man bör ju kolla innan man kör ut från parkeringar. Såg plötsligt att föraren vinkade åt mej. La även märke till att det var en man.

-Men vad är det för en trevlig gubbe? tänkte jag, som vinkar så. Såg ju inte riktigt heller, för regnet. Funderade på om det kunde vara nån jag inte sett på ett tag, eftersom han vinkade så glatt. Satte på vindrutetorkaren för att se bättre. Det var min egen kära man!!! Som sagt, en mycket slitsam dag... Till saken hör också att Rolf mycket nyligen köpt en ny bil. Så det så!

 

Ska nu fortsätta terapiäta chokladen jag köpte, typ 4 hg. Tror jag behöver det. / Hustrun

Det har varit en bra dag! Omväxlande regn och uppehåll, Rolf har skurat altanen, jag har rensat ogräs och flyttat på lite lökar, ÄNTLIGEN får min lilla mullvadssjäl blomma ut. (Jag MÅSTE ha varit mullvad i ett tidigare liv, hur kan det annars vara så underbart att gräva?)

 

Har också klafsat runt som en liten unge i gummistövlar i den vattensjuka jorden vid lekstugan, som att gå i mjukglass ungefär, ganska läskigt, men kul att dra små diken med foten.

Millan var på besök, och plötsligt tittade hon ner i gräset och sa -ÖÖK, är det en mask? Jag tittade också, såg nåt svart. -Nej, det är för rakt för att vara en mask. Böjde mej ner för att känna, det var lite stelt, tänkte "det är väl inte en SLADD?"

 

Och kom på vad det var! Det var några cm av det försvunna grillgallret!!!! Jamen, förstå hur man kan slänga ut det i gräset "över natten" sista gången man grillar och sen GLÖMMA BORT det! Kom hösten och vintern fort? Gick vi i ide i september? Var har vi våra hjärnor? Är det för att vi är så vilsna som vi har tatuerat in varandras namn på armen...? Men vi hittar fortfarande hem, jag lovar! / Kram från en lycklig mullvad!

 

Den här helgen har vi tillsammans med 110000 andra lyckliga människor fått uppleva något stort. Vi var nämligen på Friends Arena i Solna och njöt av den ena av Bruce Springsteens konserter…(den bästa låtmässigt).

Det konstiga är att den gamle mannen verkar bli bättre och bättre med åren och det syns att han har ”jäkligt kul på jobbet”. Tveka inte nästa gång utan köp en biljett direkt!!

 

Naturligtvis stannade vi kvar i Stockholm hela helgen och hann med flera besök hos svärfar Kurt och Annes syster Siv där det alltid är lika trevligt. Lördagskvällen tillbringade vi i Nynäshamn hos Ylva och Lennart, där Lennart förmodligen vann kvällens spelomgång på ren jäkla tur och inget annat.

 

Att vi sedan satt ute i solskenet i Kungsträdgården och Gamla Stan på dagarna och åt god mat med en kall pilsner gjorde inte att helgen blev sämre. Det är gött att leva ! /r

 

Så blev det då någorlunda väder och grillpremiär här på Solhem. Och varför skulle den här dagen bli annorlunda än alla andra dagar..? *suck*

 

Vi bor alltså två någorlunda strukturerade vuxna människor här i huset och har inga barn att skylla på men ägnar väldigt mycket tid att leta efter saker som bara försvinner. 

Så vad är då problemet tänker ni förstås, har ni tappat bort grillen? Nej då en stor och rejäl gasolgrill tappar man inte bort så lätt men VAR TOG GRILLGALLRET VÄGEN ???

 

Det blev alltså en helt vanlig dag då man börjar fundera var man ska börja leta och så är cirkusen igång. Tvättstugan, förrådet i källaren, garaget, källaren igen, lekstugan, köket, källaren igen, garaget igen, vedboden, källaren igen, under altanen, lekstugan igen…… en helt vanlig dag här på Solhem.

Som tur var så passade gallret till ugnen precis så det ordnade sig ändå.

 

Våra barn tror inte att personalen på vårdhemmet kommer att få en tråkig dag med oss som inneboende, men dom kommer att få det jäkligt jobbigt !! /rolf