En häftig dag!
Idag blev det äntligen dags att åka till Marias (näst yngsta dottern) jobb. För mej, som kommer från asfalten, var det kul att komma till en jättestor bondgård. Kommer inte ihåg hur många kor det var där, men tror det är 130 mjölkkor i alla fall. Först tog Maria oss med på rundtur, vi fick se en massa jättesöta kalvar, en var bara några timmar gammal, hjälp vad fina de var.
Sen skulle vi få se "mjölkgropen". Det är där man står när korna ska mjölkas. De rutinerade korna gick in, några i taget, och backade intill med rumpan där de skulle stå för att få maskinen fastsatt på juvret. Helt säkert uttrycker jag mej inte helt korrekt, men det kan inte hjälpas.
Maria visade: först tvätta spenarna (varje ko hade sin egen trasa), sen provmjölka en stråle ur varje spene innan maskinen sattes på. Såg inte så himla svårt ut... TRODDE JAG: Jag provade på några kor, det är ju synd att säga att jag fick in nån snits. När jag klarat av EN ko hade Maria fixat en 5-6 stycken. Var stolt som en liten gris när jag till slut lyckades tjoffa fast suggrejerna på alla fyra spenarna alldeles SJÄLV! Och ja, det finns bildbevis. / Nick
Never ending story
Så var det då dags för nästa "gräsmatteförstörare" att göra sitt.....
Lördagsmys eller inte..?
Det sägs att man kan se på en människas skrivbord hur det ser ut inne i hjärnan… oj oj jag är nog illa ute.
Det värsta är att vart enda papper har prioritet 1 och måste tas omhand direkt.
Så nu sitter jag här på en lördag och tycker att det är riktigt skönt att jobba samtidigt som det känns lite ovant.
Det är klart att man reagerar när man har varit här i tre minuter och varken mobilen eller den vanliga telefonen har ringt ..!!!... är det nåt fel i växeln eller …? /r
Ett nytt monster.
När gräsmattan nu äntligen börjar på att se ut som en riktig gräsmatta efter allt körande med grävmaskin och traktorer vad gör vi då?
Jo vi tar ju hem en ny ”monstermaskin” som ska borra 160 meter ner i berget. Är det sånt man kallar planering och logistik…? /r
Förbättring.
Det blev ju faktiskt lite bättre...till slut.
Servettringar och igelkottar inom industrin
Alla arbetsplatser har ju sina uttryck, så även industrin. Hos oss är t.ex "igelkottar" en sorts varmvattenberedare med extra många "stift" fastsatta.
En jobbarkompis ringde på interntelefonen och sa "Om jag säjer att jag vill ha servettringar, vet du vad jag menar då?" Och det visste jag, en ny produkt (en sorts vibrationsdämpare som ser ut som små ringar av porslin) som ingen av oss hunnit lära sig namnet på. Inte underligt, de heter Toroid Ferroxcube BE25.
I övrigt rullar allt på, jag ser på tv och Rolf sliter med att sätta upp våra fina stolpar på framsidan. / Nick
Garanterat mjällfri!
Tog fel flaska i duschen, smorde in mej med mjällshampo så nu är jag HELT fri från mjäll! Känns ju bra! Nick
Hur långt kan man åka för en våffla ?
Förra helgen var vi i coverbandet Peak Rate och spelade på ett 50-års kalas här i Arvika. Idag var det dansbandet Perry Band där jag också är med (vart ska sleven vara?) som hade en spelning i Oslo.
Vi brukar normalt åka vid tvåtiden när vi ska till Oslo för att hinna med att plocka upp och ha soundcheck innan publiken börjar på att strömma in. Idag hade alla fullt upp och vi kom inte iväg förrän efter tre. Sen ska man ju in hos tullarna i Eda också för att visa upp papper på allt vi har med oss ut ur landet.
När vi så äntligen har kört dom 16 milen till Oslo och svänger in vid Samfundhuset där vi ska spela så börjar vi på att ana ugglor i mossen. Nja inte direkt ugglor men vid lastkajen står Selex orkesterbuss med luckorna öppna och inne på scenen håller dom goa gubbarna i orkestern på att ställa i ordning för kvällens dans.
Vår käre bokare hade här gjort en riktig tavla och bokat in Selex eftersom dom hade en spelning lite längre in i Norge i morgon… .sen hade han tyvärr glömt en liten detalj nämligen att kolla vårt kontrakt för den här kvällen.
Det hela slutade med att vi tog en kopp kaffe och en våffla och reste hem igen…. Nog för att det är gött med våfflor men att åka 32 mil för att få dom är nog i överkant. /rolf

Att man kan...
...skratta så hejdlöst åt absolut ingenting! Hade köpt en ny toasits, och skulle skruva bort den gamla. VÄLDIGT långa skruvar var det! Fick av den lilla vingmuttern i plast från ena sidan, sen blev det så jobbigt att jag LA mej ner på golvet för att skruva loss den andra. Rolf tittade in för att fråga om det gick bra. Tyckte då att det antagligen såg lite komiskt ut, så jag började skratta lite där jag låg.
Jag skruvade. Och skruvade.Och..ja ni förstår. Kände att jag blev ännu mer full i skratt och skrattade ganska mycket. Kom på att jag plötsligt blev väldigt kissnödig, och att det var bråttom! Upp från golvet, då fick jag näsblod! Det var bara för mycket, skrattade så jag grät, samtidigt som jag försökte baxa in rumpan under locket som inte längre kunde stå uppfällt EFTERSOM jag fått loss båda muttrarna! Jamen tänk er: ena handen försöker hålla papper för näsan, samtidigt som jag med andra handen försöker dra ner jeansen, och den tredje handen försöker hålla upp locket. Fick ett hysteriskt anfall, skrattade så mascara och näsblod rann.
HUVUDSAKEN ÄR ATT MAN ÄR LÄTTROAD! (nej, huvudsaken är mössan, ha ha ha!) / Nick
Idétorka
Jodå, vi lever och frodas, det är bara det att det inte blivit nåt inlägg på länge. Vi jobbar och står i, Rolf är ute och spelar och vi försöker hinna vara sociala, träffa vänner, gå på olika evenemang, vattna blommorna, klippa gräset, laga mat, ja ni vet hur det kan vara.
Efersom det nu är tidig söndagkväll och det mesta är gjort så ska i alla fall min kväll bestå av filmtittande och chokladätande. Det är ett mycket passande väder för sånt. Så, mot soffan och filten! Ha det bra, du som läser detta!
Navelkorv?!?!
Åkte till Karlstad idag, Millan spelade gruppen Lillasyster för full volym. Men vad sjöng de egentligen? "Stulen navelkorv"? Hörde samma fras flera gånger, förstod ju att de inte sjöng så, så jag frågade. "Stulen av en korp" var det! Ja ja...
Har fått en glad nyhet: Äldsta sonen har förlovat sej! Stort GRATTIS till Johan och hans Hanna-Mari! / Nick
En härlig dag!
Idag fick jag så mycket beröm och snälla ord från mina jobbarkompisar att det var riktigt roligt att jobba!
På kvällen kom Kerstin och Lasse, och Lasse la ett jättestort "paket" av tidningspapper i min famn. Det var tungt, och jag höll ut båda armarna för att kunna ta emot det, samtidigt som jag försökte gissa vad det var. Paketet var inte stelt, utan gav liksom efter lite. Det var för tungt för att vara t ex gladiolus, och rabarbersäsongen är ju över. Så jag gissade på en fisk! Men det var det inte!
Vi satt ute på altanen hela kvällen, alldeles underbart, kanske sommarens sista grillning. / Nick