Kl är 22.25, det är 21 grader ute (och 27 inne!), det är alldeles underbart skönt att sitta på verandan och bara VARA. Men väckarklockan står på 05.10, så man BORDE ju gå och läggga sig.... Eller inte... Men ljuvligt är det! / Nick

Det är fult att ljuga för sin äkta man! Läs detta 100 ggr så slipper jag skriva det 100 ggr...
Rolf jobbade och jag började inte förrän kl 16. Tänkte överraska med att klippa gräset. Fick jag igång gräsklipparen? Nej självklart inte! Raskt kastade jag mej över den nyss anlända vedhögen! Efter 10 vändor in i vedboden ringde kära maken. -Du håller väl inte på med veden?!? Nej, inte alls, kvittrade jag, jag bara hänger lite tvätt! Det var alldeles sant, det var precis det jag gjorde JUST PRECIS DÅ! -BRA! Jag vill bara försäkra mej om att du inte håller på med veden! -Neej då!

Så är det ofta, när vi vill ta hänsyn och hjälpa varann, men den bättre hälften av oss har invändningar av olika anledningar, allt baserat på omtanke. Usch usch usch, var går gränsen för vita lögner? / Nick

I söndags blev det plötsligt väldigt soligt och fint! Fram med grillen fort som sjutton, Rolf skrubbade färskpotatis och gick ut för att tända. På den lilla stunden hade himlen mörknat och det började regna! Vi blev ju så glada för den plötsliga känslan av värme mot huden, så vi tänkte inte ens på att lyfta blicken uppåt... Som väl är kan man  grilla på verandan också...

Men nu till saken... Eftersom Rolf grejat med maten tänkte jag diska den oljiga plåten som de ugnsbakade färskisarna legat på. Kom då på den briljanta idén att använda skrapan som man har att rengöra spishällen med. Allt gammalt bränt försvann och plåten blev som ny! Detta var ju nästan lite kul! Så plötsligt finner jag mig, kl 22, inne i ugnen (ja, inte HELA jag) skrapandes med rakbladet för fulla muggar. OJ vad fint det blev! Och jag var glad och harmonisk.

Men skulle en MAN plötsligt komma på att göra ren ugnen så dags på kvällen? / NIck

Vi har sedan länge här i huset pratat på att hänga med på en stadsvandring med Jan Sandström men det har alltid kommit något emellan. Men i kväll slog vi till jag och Nick tillsammans med ett femtontal andra.

Det blev en rundvandring i innerstaden på ca. två timmar där Jan hela tiden berättade om både byggnader och människor på ett mycket inspirerande och roligt sätt. Mycket bra gjort!!

 

Men hur i all världen kommer karln ihåg alla årtal när husen är byggda  och allt annat ??????

 

Vi vanliga människor har ju häcken full med att komma ihåg när vi själva och förhoppningsvis våra barn är födda eller hur…? Sen har han ju utan på detta en massa stjärnor, planeter och stjärnbilder i huvudet också. Själv får man snart skriva en kom-i-håg lapp för att minnas att ta med sej kom-i-håg listan som man skrivit för att komma ihåg vad man ska köpa på ICA… .om man nu inte glömmer bort att åka dit förstås.

 

Jan gör nu uppehåll med vandringarna i sommar men börjar i augusti igen. Om ni inte redan har varit med på en så passa på i höst. Det var nog dom bäst placerade 40 kronor som jag lämnat ifrån mej. /rolf

 

Idag gratulerar vi vår goa tös Camilla som har tagit Studenten. GRATTIS !!
Det kommer nog fler bilder senare.

Ja, visserligen bara i knappa tre timmar, men ändå! Det gäller att visa att jag minsann har ett liv jag också! Maken är ute och spelar dansbandsmusik stup i kvarten och yngsta dottern är på fest för jämnan, nu innan studenten. Så jag kände att nu får det vara slut på att sitta hemma och torra sig!

Medtag eget rabarberblad löd uppmaningen på kallelsen, så det gjorde jag. Hink och spade också. Hade jättekul, blandade betong som en infödd, och nu har fåglarna fått ett nytt fågelbad. Nästa gång ska jag försöka våga mig på att vara borta i FYRA timmar! / Nick

Igår kväll gjorde jag en utflykt till Hillringsbergsparken och hade den äran att få spela på FUB:s länsdans. Detta är en gammal genuin folkpark med gulmålad rotunda, lottstånd och servering… med korv. Årets höjdpunkt i parken är dansen på midsommardagen då ”alla” ska dit. Det är jättekul att det fortfarande finns sådana parker kvar.

Jag kan tänka mej att på den tiden Calle Jularbo reste runt i parkerna så tyckte han nog att logen bakom dansbanan var väldigt stor och lyxig. Till och med Snoddas och hans dragspelare som turnerade med honom fick plats…… men där går gränsen.

När vi bortskämda nutidsmusiker kommer dit och är fyra stycken så måste jag nog erkänna att det känns lite trångt. Men vi har ju lärt oss att först när Liselotte kommit i sin blåsa så kan Thomas försöka att kränga på sig sin skjorta….. om nu inte Håkan redan börjat med sin för då är det kört och Thomas får vänta på sin tur för att inte trassla in sej i Håkans.

Men allt detta glömmer man direkt när man kommer ut på scenen och möter alla dessa underbara och tacksamma människor som inte bryr sej om ifall det är Roger Lööfs eller Lasse-Stefanz som spelar. Alla har roligt och är nöjda och glada och naturligtvis så finns det duktiga sångare bland publiken. Det är sådana här kvällar som gör att man glömmer allt kånkande och bärande av utrustning. JÄTTEKUL!!!  /r


 

 

Oj oj vad vi ha varit dåliga på att skriva på sistone…. det får bli bättring nu!

 

Förmodligen är det den långa och hårda vintern som gör att man nu njuter av varje minut i solen. Det räcker att bara sitta och glo på lekstugan eller rabarberståndet och bli rödare och rödare. Sen ska man ligga under täcket i kväll och ha frossa det hör liksom till. Det är säkert jättenyttigt också. Min far som blev 67 hann aldrig lära sej att inte bränna sej så jag har ju några år på mej. Man ser ut som en nykokt kräfta varje sommar.... det är bara  dillkvisten i nacken som fattas.

 

Nej nu har jag varit inne och svalkat mej nog länge. Ut i solen igen… /r